Han ligger på vardagsrumsmattan, mattan som jag köpte second hand för tvåhundra kronor i min hemstad. Den gröna tygsaken som knycklades in i en för liten plastig clio och kördes hela vägen till göteborg. Det är en fotbollssöndag med hetsiga sportkommentatorer och långsamma minuter. Alex och Deja iakttar matchen från golvet.
Idag fastnade en rad från Bodil Malmstens dikt ”Ett bloss för moster Lillie” på hjärnan:
vi som lever är bara döda på semester, nån sorts sommargäster.
Ibland kan livet kännas så, kort och över på ett ögonblick. En semester. Lena Nyman tonsatte Bodils dikter i albumet Bloss (1997), där finns moster Lillie som sista spår. Det infinner sig en viss trygghet varje gång jag hör den. Jag vet inte varför, det bara är så.
Hennes albumomslag är fint. Jag gillar hur allt smälter samman.
Nu ska jag varva ner och förbereda mig inför veckan. Avsluta kvällen med en bok och tända ljus och bädda ner mig.
hjärteboken 
Lämna en kommentar