Balkongdagar

Balkongdagar. Solstrålar som värmer varenda vinterburen kind. Ekande och lurande. Kardemumma och kaffe och vaniljhavredryck. Utanför omringas mars fortfarande av kyla och knopparna bryter igenom, brister snart. Jag ser årets första blåmes på väg till jobbet. Om jag bara kunde, om jag bara hann stå där. Då skulle vi betrakta varandra bara lite till.

Varje morgon ska vårjackan envist på och en tjock tröja bo under. Jag har aldrig varit bra på att hejda min längtan. Allt måste hända nu. Men man kan inte skynda våren, det är inristat i jordens manual. Våren vill skynda långsamt. Gro i tystnad.

Jag köper en billys bokhylledel för femtio kronor på IKEAs cirkuläravdelning. Börjar måla med akrylfärg utan att behandla ytan först. Utan att följa alla råd jag läst på google. Den blir brun och senapsgul. Mitt impulsiva hemmaprojekt.

Någon vecka tillbaka. Jag pratar med en vän om att sakna saker vi gjorde förr. Varför slutade vi läsa böcker? Varje kväll, på snudd till tonåren, handlade om att förälska sig i ungdomslitteratur. Det var svårt att lägga ifrån sig orden. Vad hände egentligen?

Boken jag läser just nu.

Jag tar upp läsandet igen. På bänken i solen väntandes på spårvagnen och under vanliga tisdagseftermiddagar. Jag sörjer en tid som försvann, en tid då vi faktiskt levde – åtminstone på ett annat, kanske friare, sätt. Då vi inte ständigt var uppkopplade mot en låtsasvärld av intryck. Min telefon är ljudlös och ligger i ett annat rum och allt känns lättare. Jag gör så, mer och mer. Mina tankar är renare utan algoritmer och jag funderar på att ta en sommarlång paus. Att logga ut när maj går över till juni. Avskärma mig och ta tillbaka det liv jag saknar.