Vi var på konsert igår, såg dunkla hjärtan gunga i publikhavet. Kännas. Omfamnas. För mig var bandet okänt, det var Alex som introducerade tonerna. Godspeed You! Black Emperor, ett kanadensiskt post-rock band. Jag gillar att bli överraskad, lära känna något nytt. Det är så enkelt att förälska sig i musik när det sker live. Att helhjärtat falla handlöst. Hänge sig.
Deras konsert var ett noga komponerat hantverk. På skärmen bakom bandet visades svartvita filmer, klipp som varsamt suddades in i varandra. Bortanför publiken stod en kille som satte in filmrullarna live. Remsorna han inte använde vilade på en ställning bredvid honom. Väntandes. Allt skedde på plats, i kvällens öga.
hjärteboken 
Lämna en kommentar