hejdå instagram

Hennes foton är mjuka och varma, som en sommar i Italien. Om mina bilder vore, om jag vore, om jag bara borde, jag kanske skulle.

Jag kanske skulle ta en paus.

När februarisolen är som starkast raderar jag Instagram. Det låter kanske drastiskt, men jag är en neurotisk själ och min hjärna klarar uppenbarligen inte av intensiteten. Jag behöver stänga ner helt.

Mitt beslut handlar inte bara om jämförelse, även om det är en stor del av det. Mest handlar det om hjärtslagen som inte vill lugna sig; jag blir avskalad och känner något jag inte vill känna. Jag blir vissen och hämmad och stressad. Jag hittar fel som gror och växer till en känsla av oduglighet. Skadliga rötter in i själen och jag måste plåstra om.

Min telefon berättar att jag spenderar en timme om dagen på Instagram. Siffran har varit högre under andra perioder i livet. En timme är inte mycket, men det är mycket för mig.

En timme om dagen är:

sju timmar i veckan,

tjugoåtta timmar i månaden,

och fjorton hela dagar om året.

En timme om dagen är sjuttio dagar på fem år. En timme om dagen är sjuhundra dagar på femtio år.

Jag vill se tillbaka på mitt liv som något givande. Jag vill vara närvarande, innerlig, sprallig, autentisk, lugn, tålmodig, kreativ, kärleksfull, stöttande. Jag vill vara en olivkvist, vågorna i havet, sammetstyg på bar hud, friska vindar, din förgätmigej. Allt det där som jag inte är på Instagram, hur gärna jag än vill tro att jag är det.

Jag behöver också skapa och vara kreativ på mina villkor. Jag vill inte förhålla mig till format och catchy hooks, till algoritmer, trender och ständig aktivitet. Jag vill skapa i min takt och på mitt sätt:

långsamt,

reflekterande

och nära.

Jag vill vara jag.

Beslutet har grott inom mig sedan förra sommaren. Jag har reflekterat kring hur jag påverkas av alla intryck, hur rastlös min själ blir och hur mina tankar snart inte är mina.

Kroppen vill eka av lugn och tiden behöver bli min egen igen. Det är dags gå ifrån, pausa. Leva. Vi får se om jag återvänder till Instagram längre fram, men just nu är det farväl.

Jag kommer finnas här. Kanske blir det någon youtubevideo också, vad än faller sig in. Det ska ske på mina villkor, i mitt tempo och min lust.